Tro mig, jag uppskattar verkligen tvättmaskinen, diskmaskinen, mobiltelefon, att bekvämt kunna åka ner och hälsa på mamma i egen bil, och att flyga till långväga resmål på semester.

Jag är också lycklig över att vi fått ett fungerande vaccin mot covid, att vi äntligen kan träffas i lite större sammanhang och att kulturen öppnat upp så att vi kan gå på konserter, teater och utställningar igen.

Men coronapandemin och den omställning den medförde, i förhållande till vårt ”vanliga” liv, blev inte det genrep inför den mycket större miljökatastrof vi står inför.

Vi ser ständigt rubriker om att snart är vi tillbaka på vår vanliga konsumtionsnivå. Den hårt prövade turistindustrin hoppas man ska vara tillbaka på ”normala” nivåer inom några år och bilförsäljningen går som tåget. Vi har under pandemin vant oss av med att åka kollektivt, och rättfärdigar vårt ökade bilåkande med att vi ju kör fossilfritt. Men fortfarande ska ju både karosser och batterier tillverkas, vägarna underhållas och byggas ut, för att få plats med alla bilar och transporter som ska köra fram och tillbaka, och fordon ska skrotas, när vi anser dom vara uttjänta.

Visserligen är det många som nu också vant sig vid att arbeta hemifrån och som inte behöver resa till jobbet, men det ställer också krav på större bostäder, som inte alls är särskilt miljösmart. Bostadsbyggande, renovering (både före och efter en försäljning), ny inredning och mycket yta att värma upp är inte särskilt miljövänligt. Inte heller att behöva ha dubbel kontorsutrustning, både hemma och på arbetsplatsen, eller att bo långt från service, så att allt vi köper måste transporteras med bil.

Att vi vant oss av med att gå på restaurang är inte heller särskilt miljösmart. Nu beställer vi i stället hem allt ifrån lyxmat till pizza och hamburgare. Hemkörda av underbetalda kollektivavtalslösa medarbetare som väldigt sällan transporterar sig och din mat med vanlig muskeldriven cykel. Detta sker oftare med en bensindriven stinkande moped eller en, både för dom själva och för omgivningen livsfarlig elsparkcykel som man sedan ser slängd lite här och var, både på trottoarer, längs våra parkvägar och i våra vattendrag. Undrar just hur lång livslängd dessa eldrivna maskiner har. Den kan inte vara särskilt lång, och alltså är de inte alls så miljövänliga som företagen försöker påskina.

Och flyget, både själva transporten och flygplatserna är inte heller så bra. Särskilt inte när vi tar ett weekendflyg till New York för att köpa samma varor som vi hittar på hemmaplan, utan att behöva korsa Atlanten.

Det semestrande på hemmaplan, som vi nu för andra året i rad upptäcker är riktigt trevligt, hoppas jag att vi ska fortsätta med. Särskilt om vi dessutom fortsätter cykla, vandra, paddla och ta tåget, och inte passar på att i onödan köra stora bränsleslukande husbilar och motorbåtar, eller tokrenovera våra redan färdigrenoverade sommarstugor, med virke från den skog vi ska vara rädda om, eller skräpar ner och förstör vår fina natur.

Visst måste vi också kunna åka till andra länder och kontinenter, men inte så ofta, inte för så korta uppehåll och inte alltid med flyg. Min önskan är att tåget ska bli lika lätt att boka, vart som helst och till samma subventionerade pris som flyget kunnat erbjuda. Och att de konsumenträttsliga reglerna ska vara lika generösa som om vi väljer ett ur miljösynpunkt sämre alternativ såsom flyg.

Och vi måste nog ställa in oss på att forskning, teknik, företag, organisationer och statsmakter inte själva klarar den nödvändiga omställningen utan vi måste också tänka till och inte ta ökad konsumtion, varken av varor, resor eller tjänster som vägen ur kriser. Om vi inte konsumerar så mycket, så behöver vi inte heller jobba så mycket utan får mer tid åt varandra, och jobben räcker åt fler.

02 augusti, 2021